Ett sista farväl

Hola a todos!

Nu har det gått över två veckor sedan jag lämnade Perú och jag tror jag äntligen börjat landa. När jag tänker tillbaka känns det som det lika gärna skulle kunna vara ett år sedan jag var i Cusco. Det är lite som att försöka komma ihåg en dröm. Speciella tillfällen etsar sig fast i minnet, de historierna som man till exempel redan dragit ett trettiotal gånger, men mycket glöms bort. Kvar finns bara känslan. Känslan man fick när man varje dag satte sig i taxin på väg mot sjukhuset, taxin skumpade snabbt fram och staden svischade förbi. När jag slutade jobbet gick jag alltid några kvarter för att hitta någon som sålde antingen vattenmelon eller kaktusfrukt. Sedan kom man hem och maten stod framdukad, soppa-huvudrätt-frukt, det var standard. På sjukhuset var det nya saker varje dag, jag lärde mig och såg saker jag aldrig kunnat tänka mig.



På väg till MachuPicchu med gänget ;)

Jag skulle egentligen behövt 1 eller 2 månader till. Minst! Det fanns så mycket mer jag ville se och uppleva. Det hann lixom inte riktigt bli vardag, allt var för nytt och spännande. Men men, jag är ju faktiskt inte död än. Jag har bara börjat, nu ska skolan avslutas och i sommar ska det jobbas, sedan bär det av på nya äventyr, det kan jag lova! Om några veckor bär det av till Spanien på språkresa, så vem vet, bloggen kanske får leva kvar för framtida äventyr.
   
Cusco var en mysig stad som jag nästan känner till bättre än mitt eget Stockholm. Gatunamnen och platserna stannar på något konstigt sätt kvar i mitt minne - Tupacamaru, Avenida de Sol, San Blas, Santa Monica, Calle Suecia, Ovalo Pachacutec. Om jag åker igen kommer nog resan se annorlunda ut. Nu känner jag mig mer säker, både i mig själv och med att jag känner till hur samhället är. Inte minst kan jag språket betydligt bättre nu. Att åka med en svensk organisation var egentligen ganska onödigt, om jag tagit kontakt direkt med organisationen i Cusco så hade min tid sett precis likadan ut. Men första gången man åker själv vill man göra det så säkert som möjligt.

 

Perú var den bästa resan jag gjort. Det var inte lätt och jag har fått kämpa en hel del för att kunna åka. Det handlade om pappersarbete, pengabrist, oroliga föräldrar och mycket annat. Det var värt det. Varje svettdroppe när jag klippte gräs, alla våta kläder när jag jobbade i kök och alla snoriga barnnäsor som torkats. Haha, well well, belive me, this won't be the last you hear from me! Chauu