Gracias a Díos...

Känslan när jag såg Cuzco från flygfönstret var ganska otrolig. Jag har aldrig sett en sådan utsikt nar jag har flugit frörut. Taxichauffören som mötte upp mig vid flygplatsen var en trevlig man som bott i Cuzco hela sitt liv. Nar vi kom fram möttes vi upp av mamman i huset, Bertha, som måste vara det gulligaste Gud skapat. Hon bjöd mig direkt på koka-te for att jag lättare ska vänja mig vid höjdskillnaden, for Cuzco ligger på ca 3400m höjd.

Jag har mitt eget rum och huset är väligt trevligt. Jag känner mig välkommen och alla verkade vara glada att jag kan såpass mycket spanska som jag kan  "Felicitaciones Rebecka, hablas muy bien el español" <--- typ så later det ;) Jag tackar Gud att allt har gått så bra, jag kan knappt fatta att jag faktiskt är har. Jag är ganska mör i kroppen och hjärtat dunkar snabbt på. Minsta ansträngning och jag är helt anfadd, känner mig som en gamling...

Nu ska jag försöka hitta el Supermercado for att köpa lite småsaker. Jag ska också försöka att inte gå helt vilse bland gatorna här, vilket inte är svårt ska jag säga! Hasta pronto suecitos!