tisdag 18 december 2012

Atlanta, Georgia

Nu sitter jag och väntar på att få gå ombord flyget till Lima. Jag har rest i 15 timmar nu och det har tidvis känts som en omöjligt lång resa, men jag har inget att klaga på. Allt har gått otroligt bra. Jag är fortfarande förundrad över standarden på planet, massor med musik och film. All mat man kan önska sig, helt gratis! Man känner att man inte åker Ryanair iallafall...

I tullen frågade säkerhetsvakten hur jag vågade åka helt själv till Peru. Han undrade också hur det kommer sig att mina föräldrar släpper iväg sin 17-åriga
dotter. Ingen aning, sa jag, fråga dem! ;)

Känns lite overkligt att klockan är 10 på natten där hemma. Här skiner solen och inte ett moln så långt ögat kan nå. Min nästa etapp kommer ta ca. 7 timmar och jag ska försöka springa runt lite här för att göra av med energi.

Hoppas ni har det bra i kalla mörka Sverige, hasta la vista baby!